Hoppa till sidans innehåll

Resultat Klubbmästerskap 2015

2015-09-13 18:40
Vinden hotade att blåsa hela tävling i diket och om man får tro på vad de flesta cyklister tyckte om sina chanser innan start så lät det som om halva fältet legat hemma i lunginflammation och andra halvan fått låren akut amputerade kvällen innan. Men tävling blev det, och rackarns vad hårt det var.
  • Uppdaterad: 2016-06-08 02:26

Att köra klubbmästerskapet är speciellt. Det är en tävling som är värd lite mer prestige än andra och vid vinst har man en direktplacering i klubbens historieluntor. Med andra ord var samlingen innan start lite mer nervig än vanligt och till råga på allt så satt det en reporter i en av följebilarna (mer om detta går att läsa i nästa Succé, som borde finnas tillgänglig till helgen).
På damsidan såg det först ut som om Elin skulle få köra hela racet solo och det skämtades lite om hurvida hon hade chans på vinsten eller inte, men med bara ett par minuters marginal till start så dyker i alla fall en motståndare upp, Kajsa Nilsson. 
På herrsidan var det inte heller någon uppslutning över det vanliga, då många verkar ha drabbats av den pågående influensan, men hela toppen av totalserien, Fredrik, Tobias, Oli och Jimmy fanns på plats. Dessutom har vi finbesök av Ludwig Fleetwood. I avsaknad av Stefan så såg loppet ut att bli jämnare än vanligt och mycket riktigt så var gruppen samlad betydligt längre än föregående år.

I KM är det gemensam start med damer och herrar som gäller så hela klungan rullar upp mot Oppeby och det första tävlingsmetrarna, självklart med en obligatoriskt kisspaus för nervösa blåsor. Sa jag föresten att Robert Berg var med? För det är han, och innan vi ens har kommit 2 meter tappar han sin ena vattenflaska.
Loppet rullar igång och de första kilometrarna är ganska sansade, i samlad trupp rullar vi ut mot Skavsta och tar oss igenom rondellerna och ut mot starten på Guldpumpen. Ungefär här så tar tävlingsinstinkten över och tempospecialisterna turas om att göra livet surt för oss övriga. Hastighetsmätaren igger och studsar mellan 45 och 50 kilometer i timmen och det gäller att hitta lite vindskydd bakom framförvarande cyklist för att inte bränna onödig energi. Personligen känner jag mig rätt stark och ligger avslappnat en bit ned i fältet med Oli och Ludwig. Ut mot Stigtoma får vi känna lite på vinden vi kommer att ha i ansiktet på vägen hem och inombords svär vi nog alla tyst åt vädergudarna, för det kommer bli tufft dom sista milen, riktigt tufft.
I utförskörningarna ned mot Stigtomta har Carlestam lyckats skaffa sig en lucka, medvetet eller inte, men med 7 mil kvar till mål är det ingen som accelererar för att gå ikapp utan vi äter in avståndet lugnt och sansat. I Stigtomta är det första vänster som gäller och här tar lugnet slut igen, farten sjunker i kurvan och efter den kommer även det obligatoriska rycket. Gummisnodden töjs och ungefär här är det nog många som känner i benen att det kanske inte är deras dag idag.
Innan högerkurvan ned mot stärkelsefabriken har vi en av banans tidiga backar och här sätter Fredrik in sin första riktiga attack. Många är lite halvtaskigt placerade och det blir trångt, tror jag till och med trycker Ludwig åt sidan axel mot axel när jag går förbi. Ned mot fabriken och backen som många har väntat på, en del med förväntan, en del med skräck. Jag känner mig oförskämt pigg i benen och attackerar i hopp om att få med mig Fredrik, Oli och nån av dom åkstarka tempokillarna och samtidigt spräcka fältet. Jag får luckan, dock får jag den mer eller mindre ensam och då jag inte är typen som kör 6 mil solo är det bara att försöka igen senare. Med andra ord är vi fortfarande samlade i medvinden fram mot grusvägen. Det går fort nu, riktigt fort.
In på grusvägen i över 40 knyck och genast börjar det bli betydligt mer offensivt. Oli skurvar upp tempot, Fredrik tar det ett steg till och det handlar helt plötsligt om att försöka undvika dom värsta potthålen och hoppas att cyklisten framför håller sin linje. Här någonstanns drar Robert på sig en bakhjulspunktering och får vänta in servicebilen, Jimmy får en pyspunka men lyckas hållas sig i täten ändå och fältet spricker, rejält.
Vi är kanske sju cyklister som glider ifrån i täten, samtliga utmanare i totalserien inkluderade, och bakomvarande inser att snodden nog gått av för gott nu. Personligen är det nu det känns som bäst, vi är loss, ingen i klungan är en sylvass sprinter och jag inser att om benen håller i motvinden finns det chans till pallplats. Övriga 6 i gruppen tänker nog precis samma sak. Eller övriga 5, för Oli verkar tänka "oj, det är en backe där, med grus i, fan vad kul, nu kör vi!" och höjer tempot igen. Ungefär här kör jag ned i det största potthålet på norra halvklotet och det är bara att vinka adjö till tätklungan och plocka av ett söndertrasat framhjul. 
Minuterna till följebilen kommer fram med ett extrahjul känns som timmar och min tidigare positivia jag-kan-vinna-idag-känsla är utbytt mot ångest och avsky mot allt med hjul på och benen känns dessutom helt plötsligt som trästockar. Jag hinner smutskasta tre nationers cykelgudar medan framhjulet glider på plats och när jag sen inser att jag inte alls har benen kvar och kan ligga bakom följebilen i 50km/h ber jag tyst hela cykelsporten fara åt helvete. Samtidigt rullar en urstark Robert ikapp och lägger sig bakom bilen för att sedan försvinna i fjärran på det där magiska viset som bara riktigt starka ben kan göra. 
Efter gruspartiet så skiljers sig dam och herrsträckorna åt. Damerna kör en något kortare vända mot Jönåker och herrarna fortsätter mot Björkvik.
Kajsa och Elin har även dom hållt samman fram till grusvägen och det är här hjärnspökena börjar härja även hos damerna. Ska man attackera och riskera att bränna ut sig själv helt innan motvinden med risken att man blir ikappkörd och passerad? Eller ska man vara taktisk och lita till spurten. Elin chansar och trycker på. Hon får en lucka men är osäker på hur pass stor den är. Här rekommenderar jag faktiskt att ni går in och läser Elins egen rapport på Facebook, där hon på ett mycket talande vis beskriver vad som utspelar sig i huvudet på en cyklist som ligger i utbrytning. 

Sammanfattningsvis kan jag ju säga att Elins soloutbrytning och senare solovinst inte kom förpackad i en rosa kartong full av fluffig njutning utan snarare i formen av ett maskätet äpple som surnat rejält i låren. Men hon vann, och hon gjorde det på en bra tid.
Med den väderlek vi hade idag så krävs det mycket pannben för att köra 4 mil ensam i konstant och hård motvind så en stor eloge till de cyklister på både herr och damsidan som genomled detta. Själv ringde jag min fru och bad henne hämta mig, men så är jag ju inte känd för att vara en hårding heller.

Vad hände då i andra halvan av herrloppet? Här kan jag ju av förklarliga skäl inte komma med några exakta detaljer, men efter att ha passerat samtliga cyklister i bil och lyssnat på snacket vid kaffet vet jag ungefär hur det gick till.

Robban, min punkterande partner, lyckades gå ikapp först Kent, som fått släppa andraklungan i motvinden, för att sedan storma vidare och även köra ikapp vad som vid denna tidpunkt var den jagande gruppen. 
I täten var det fortfarande 6 cyklister, bland dem Anders Salén som gjort ett riktigt bra lopp hittills, särskilt då hans aktsamma ålder är lika hög som två av de övriga åkarna sammanslaget. I backarna in mot Bettna är tempot högt och alla satt nog och väntade på att antingen Fredrik eller Oli skulle pressa på ordentligt. Tobbe tar det säkra före det osäkra och visar att han har huvud för annat än triathlon, för med en kraftig fartökning in i backarna lyckas han stävja attacker från klättrana på samma gång som han kan tunna ut fältet ytterligre. För Jimmy, som fått slita hårt i vinden och tidigare nämnda Salén får ge sig och se den övriga kvartetten skaffa sig en lucka för att sedan rinna iväg utom räckhåll.
I ledning har vi då Fredrik Dahl, ledande i totalserien, Tobias Brohlin, tvåa i totalserien, Olafur Ragnarsson, trea i totalserien och slutligen Ludwig Fleetwood, orankad i totalserien men ett stort namn i triathlon. En skaplig samling cyklister med andra ord.

Gruppen har ett bra sammarbete hela vägen in mot mål, och även om tempot är vansinnigt är det ingen som vill ge sig och ingen har benen att gå iväg solo. Rondellerna vid Skavsta passeras och det är nu bara en dryg kilometer till mållinjen. Olika upplägg för spurten rullar i huvudet på samtliga och alla vill ha den där pokalen. Först att hugga är Ludwig, och han attackerar så pass hårt att han får en lucka och nu är dom så nära att man kan se bilarna vid mållinjen och känna doften av kaffe och kanelbullar. Bara ett par hundra plågsamma metrar kvar. Det är nu man får berömma taktik-känslan hos Fredrik och Oli, om det nu inte bara var tröttheten och slumpen, men de båda sitter kvar och tvingar på så vis Tobias att själv köra in avstådet till Ludwig med de båda övriga på rullen. Taktiskt perfekt av de båda då de kommer till slutet av upploppet med riktigt, riktigt sura ben, men inte lika sura som övriga. I en otroligt tajt spurt så passerar Oli och Fredrik först Tobias och sedan Ludwig med bara några meter till mål. Starkast av de båda är tillslut Oli som vinner spurten med en halv hjulslängd. Detta innebär också att det nu är ännu jämnare i totalserien inför höstens Cykelkross. 
Otroligt starkt kört med en vinnartid på dryga 2 timmar och 6 minuter trots en oförlåtande motvind de sista 4-5 milen.

Ett stort Grattis till Oli som inte bara vinner årets Klubbmästerskap utan även fyller år idag.

  Herrar ca 85km  
1 Olafur Ragnarsson 2.06.37 12
2 Fredrik Dahl st 10
3 Ludwig Fleetwood st  
4 Tobias Brohlin st 8
5 Anders Salén 2.09.30 7
6 Jimmy Karlsson st 6
7 Jonny Carlsson 2.15.43 5
8 Håkan Andersson st 4
9 Anders Carlestam st 3
10 Robert Berg 2.15.57 2
11 Kent Rörland 2.24.30 1
12 Johan Bönemark 2.35.5 1
DNF Pierre Boorg   DNF
       
  Damer ca 65km  
1 Elin Tibblin 2.16.41 5
2 Kajsa Nilsson 2.25.22 3
Skribent: Pierre Boorg

 

  Träningsserien 2018  
  Nästa Deltävling:  
  Skavstalinjen   
  Tisdag 17/4 - 18:00  
     
  Klubbmästare 2017  
  Olafur Ragnarsson  
  Elin Tibblin  
     
  Årets Prestation 2017  
  Stefan Stengård  
     
  Årets Dainon 2017  
  Pierre Boorg  
     
  Träningsserien 2017  
  A - Fredrik Dahl  
  B - Gustav Johansson  
  C - Malin Karlsson  

 

Haag-Carlsson-Bil-Logo

Team Haga Cykel

Trobergs Tandvård



Postadress:
CK Dainon
Folkungavallen
61132 Nyköping

Besöksadress:
Folkungavallen
61132 Nyköping

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link